Gräset är alltid grönare på andra sidan, eller?

I en kommentar till förra inlägget, om vad man saknar med Sverige, ställde Caroline frågan: 

Vad saknar man om man är där (dvs. Sverige) utav det vi har här? 

Jag, som i skrivande stund har valt att bo i Sverige kände mig onekligen manad att försöka svara på denna fråga. Inte en helt enkelt uppgift, inte minst för att jag relativt nyligen (cirka en månad sedan) flyttade tillbaka "hem" och således fortfarande ännu inte drabbats av den där otrevliga "komma bort"-känslan som ofta drabbar oss nordbo till hösten.

Det mest påtagliga, oavsett vart man flyttar, är vännerna. Jag saknar mina spanska hjärtan jättemycket, men som tur är finns det nu ett flertal kommunikationsvägar, oavsett var man bor. Jag är tacksam för att jag inte föddes på 1800-talet, för hur i hela fridens namn skulle jag ha klarat mig utan Internet.

Inte helt oväntat saknar jag den spanska frukosten. Att gå till en bar, sätta sig på en uteservering (10 av årets 12 månader) och beställa en tostada med café con leche. Det är livskvalitet det, om ni frågar mig! Förutom att kaffet är så underbart gott, är det en lyx att ha råd att äta frukost ute nästan alla veckans dagar. Och för att inte tala om bordsservering... jag tänkte på det senast häromdagen när jag var på Lilla torg och fikade med min pappa... hur mycket dyrbar fikatid man i Sverige lägger på att stå i kö. Inte finns det bordsservering på caféerna inte, men de har fortfarande mage att ta 30-40 kronor för en latte (kakor och mackor ska vi inte ens prata om). Sverige är dyrt!

Även bio, att hyra film, etc. är betydligt mer tilltalande rent prismässigt i Spanien. Sen är det tyvärr inte en höjdare att "alla talar spanska" eller det begränsade utbudet i videobutiken. Mannen saknar dock spansk film, eller rättare sagt amerikanska actionrullar på spanska.

Vädret naturligtvis, men jag har valt att förneka denna faktor. Fast jag ser på mina vänners bloggar och Facebookprofiler (tackar igen för Internet) att det är 30 grader och sol, väljer jag att tro att det idag regnar på dem med. Ni som bor utomlands har väl inte missat att det är Valborgsmässoafton idag. Det borde väl räcka för att förstå att hösten har kommit till Sverige. Är det för mycket begärt att något år få fint väder på t.ex. Valborg, Midsommar... eller någon annan "högtid" som ska firas utomhus? Fast å andra sidan har jag fortfarande ganska färska minnen från den 4-5 månaderna som det regnade, utan uppehåll,  i Spanien i vintras, väggarnas fuktfläckar, tvätten som aldrig torkade, etc.

Utöver detta kan jag från tid till annan sakna; el tapeo och friterade fisk, främlingar som faktiskt ler mot en på gatan (fast det räcker med det), pulsen, TV-tiderna och stranden (fast nu är det ju inte givet att man bor nära havet bara för att man bor i Spanien). Vi gick en lång promenad i helgen och passade på att ta en tur förbi Ribban. Plötsligt inser man vilken paradisisk strand vi hade 5 minuters gångavstånd till tidigare. Inte här dock, här når vattnet mes lite tur en upp till låren. Vill man har djupare vatten får man akta sig så man inte surrar in sig i en herrans massa tång. Fast sen ska det tilläggas att det finns otroligt vackra stränder här med... med inte på 5 minuters gångavstånd.

Nu får det räcka för denna gången. Jag är fortfarande in den fas där jag ser en hel del fördelar med Sverige, och där tänker jag förbli... ett bra tag till hoppas jag.

Trevlig Valborg på er! Själv ska jag tillbringa kvällen huttrandes vid ett bål... det är Sverige det ; )