När våren kommer till södra Spanien är det snigeltid. De säljs i nät eller stora hinkar i fruktaffärer eller små stånd på gatan. De äts helst ur glas med rikligt med buljong som man sörplar i sig. Min make älskar den här traditionen och äter sniglar så ofta han kan. Själv sitter jag bredvid och lider av både sörplandet och de små maskliknande varelserna som slinker ner i makens mage.
6 kommentarer:
Haha :D Ja, det där med sniglar är jag också lite skeptisk till. Dock har jag testat den franska varianten med ugnsheta sniglar i vitlökssmör... och det var förvånansvärt gott!
Visst finns det en del saker i det spanska köket som får en skeptisk. Men du, vad sägs om blodpudding och surströmming? Varken det ena eller det andra har fått komma i närheten av min mage.
Håller helt med om att det finns en hel del svensk mat som jag har lika svårt för som sniglar. De två du nämnde hör till dem, och fiskbullar tex.
Kram
själv kan jag bara inte med "callos". I Madrid var vi tvugna att ät det typ varje helg pa tapasrundan... tur att det inte är sa poppis här pa Teneriffa.
Callos, fy!! Varför äta callos när man kan äta jamón?!
sniglar, mmmm va gott. ska hem till svärmor o äta sniglar om en timme!
Mina barn älskar sniglar...och fiskbullar, själv gillar jag bara fiskbullar...
Skicka en kommentar