Lathet, egoism eller bara ren idioti

Något av det som irriterar mig allra mest i Spanien är trafiken, eller kanske framför allt parkeringskaoset. Varje dag när jag hämtar lilltjejen på dagis blir jag helt galen på alla lata föräldrar som, i stället för att åka det varv runt kvarteret som enkelriktningen egentligen tvingar en till, parkera på trottoaren eller på tvärs in på den enkelriktade gatan. När de sedan har hämtat sina barn backar de, ofta mot enkelriktningen, och hindrar alla annan trafik tills de har tagit sig ut på gatan igen. Det handlar om ett litet varv runt ett kvarter och att parkera tjugo, trettio meter bort. Det är det enda som behövs för att inte ställa sig i vägen och till och med skapa fara för andra. Jag har bevittnat hur en mamma som stod parkerad på rätt sätt nästan kört på en annan mamma som backade in mot enkelriktningen. Mamman som parkerat på rätt sätt fick sig en utskällning för att hon inte hade tittat åt ett håll från vilket det inte ska komma några bilar!!

Så här såg det ut utanför dagis i går, på ena sidan:

Helt omöjligt att ta sig förbi med en vagn, eller utan också för den delen. Ser det ut så här i Sverige också? När jag påpekar de här sakerna ibland får jag ofta svaret att det är inte så konstigt att det ser ut så här när det inte finns tillräckligt med parkeringsplatser. Jag påpekar då att det visst finns parkeringsplatser men kanske inte precis exakt utanför dörren till affären, dagiset, skolan etc som man ska till. Jag brukar då mötas av erkännande leenden och ett "jo, det har du nog rätt i."

Väderleksprognoser

När jag bodde i Spanien kunde jag aldrig riktigt förstå varför alla hemifrån var så intresserade av vädret.

- Hur är vädret? var den ständiga frågan när familjen ringde.
- Sol! var oftast svaret.

Nu förstår jag... det är maj och kallt i södra Sverige, riktigt höstrusk.

Snart två månader i Sverige och även jag har utvecklat ett beroende för väderleksprognoser.

Kommer våren nu tro?

Onsdag
19 maj

Torsdag

20 maj

Fredag

21 maj

 

Lördag
22 maj

Söndag

23 maj

Måndag

24 maj

 Tisdag

25 maj

Onsdag

26 maj

Torsdag
27 maj

 

Spansk mat

Något som jag har anpassat mig mycket väl till i Spanien är matkulturen. Jag älskar maten, sättet att umgås runt maten, alla tapasbarer ... Men något som jag aldrig har lärt mig att äta är den här lilla läckerheten:

När våren kommer till södra Spanien är det snigeltid. De säljs i nät eller stora hinkar i fruktaffärer eller små stånd på gatan. De äts helst ur glas med rikligt med buljong som man sörplar i sig. Min make älskar den här traditionen och äter sniglar så ofta han kan. Själv sitter jag bredvid och lider av både sörplandet och de små maskliknande varelserna som slinker ner i makens mage.

Gräset är alltid grönare på andra sidan, eller?

I en kommentar till förra inlägget, om vad man saknar med Sverige, ställde Caroline frågan: 

Vad saknar man om man är där (dvs. Sverige) utav det vi har här? 

Jag, som i skrivande stund har valt att bo i Sverige kände mig onekligen manad att försöka svara på denna fråga. Inte en helt enkelt uppgift, inte minst för att jag relativt nyligen (cirka en månad sedan) flyttade tillbaka "hem" och således fortfarande ännu inte drabbats av den där otrevliga "komma bort"-känslan som ofta drabbar oss nordbo till hösten.

Det mest påtagliga, oavsett vart man flyttar, är vännerna. Jag saknar mina spanska hjärtan jättemycket, men som tur är finns det nu ett flertal kommunikationsvägar, oavsett var man bor. Jag är tacksam för att jag inte föddes på 1800-talet, för hur i hela fridens namn skulle jag ha klarat mig utan Internet.

Inte helt oväntat saknar jag den spanska frukosten. Att gå till en bar, sätta sig på en uteservering (10 av årets 12 månader) och beställa en tostada med café con leche. Det är livskvalitet det, om ni frågar mig! Förutom att kaffet är så underbart gott, är det en lyx att ha råd att äta frukost ute nästan alla veckans dagar. Och för att inte tala om bordsservering... jag tänkte på det senast häromdagen när jag var på Lilla torg och fikade med min pappa... hur mycket dyrbar fikatid man i Sverige lägger på att stå i kö. Inte finns det bordsservering på caféerna inte, men de har fortfarande mage att ta 30-40 kronor för en latte (kakor och mackor ska vi inte ens prata om). Sverige är dyrt!

Även bio, att hyra film, etc. är betydligt mer tilltalande rent prismässigt i Spanien. Sen är det tyvärr inte en höjdare att "alla talar spanska" eller det begränsade utbudet i videobutiken. Mannen saknar dock spansk film, eller rättare sagt amerikanska actionrullar på spanska.

Vädret naturligtvis, men jag har valt att förneka denna faktor. Fast jag ser på mina vänners bloggar och Facebookprofiler (tackar igen för Internet) att det är 30 grader och sol, väljer jag att tro att det idag regnar på dem med. Ni som bor utomlands har väl inte missat att det är Valborgsmässoafton idag. Det borde väl räcka för att förstå att hösten har kommit till Sverige. Är det för mycket begärt att något år få fint väder på t.ex. Valborg, Midsommar... eller någon annan "högtid" som ska firas utomhus? Fast å andra sidan har jag fortfarande ganska färska minnen från den 4-5 månaderna som det regnade, utan uppehåll,  i Spanien i vintras, väggarnas fuktfläckar, tvätten som aldrig torkade, etc.

Utöver detta kan jag från tid till annan sakna; el tapeo och friterade fisk, främlingar som faktiskt ler mot en på gatan (fast det räcker med det), pulsen, TV-tiderna och stranden (fast nu är det ju inte givet att man bor nära havet bara för att man bor i Spanien). Vi gick en lång promenad i helgen och passade på att ta en tur förbi Ribban. Plötsligt inser man vilken paradisisk strand vi hade 5 minuters gångavstånd till tidigare. Inte här dock, här når vattnet mes lite tur en upp till låren. Vill man har djupare vatten får man akta sig så man inte surrar in sig i en herrans massa tång. Fast sen ska det tilläggas att det finns otroligt vackra stränder här med... med inte på 5 minuters gångavstånd.

Nu får det räcka för denna gången. Jag är fortfarande in den fas där jag ser en hel del fördelar med Sverige, och där tänker jag förbli... ett bra tag till hoppas jag.

Trevlig Valborg på er! Själv ska jag tillbringa kvällen huttrandes vid ett bål... det är Sverige det ; )

Vad jag saknar i dag

När man bor så här ett par mil hemifrån kan det ibland hända att man saknar något av det man lämnat bakom sig. Objekten för ens längtan kan ändras från dag till dag, förutom då släkt och vänner, och i dag saknar jag:

- Tussilago och vitsippor. - Den svenska våren, finns det något vackrare?

- Skolmatsal. -En del av skolorna i staden vi bor i har matsal, inte mina söners. De skolor som har matsal har inte heller plats för alla barn utan man får söka till den och maten är inte gratis. Just nu skulle jag ge vad som helst för att vinna den tid det tar att laga lunch varje dag.

- Välling och pepparrotsost. - Det finns inte i Ikeas sortiment.

Vad saknar ni?

Ikeas betydelse för utlandssvensken

I går var det smygpremiär för Ikea i Jerez. Medlemmar i Ikea-family, som bor i området, hade bjudits in att handla i butiken fem dagar innan den offentliga invigningen. Jag hade turen att bli medbjuden av en annan av skribenterna på den här bloggen, och det var nästan med lite pirr i magen som jag åkte till det blå-gula komplexet i går vid elvatiden.

Ikea representerar för många av oss utlandssvenskar inte bara patriotisk stolthet, med allt det gul-blå och alla svenska namn, utan också ett kylskåp fyllt med svenska nödvändigheter. I går gjorde jag av med lika mycket pengar på mat som på pryttlar, och min vän och jag tittade njöt på kyldisken och konstaterade att årets midsommarfest inte kommer att sakna minsta detalj.

Jag älskar spansk mat. Jag älskar att gå ut och äta i Spanien, umgås på tapasbarer, men att veta att jag nu har tio minuter till en svensk mataffär gör mig lycklig. Från och med nu kommer mina ägg aldrig mer att sakna kaviar!!!

Spanska pärlor

I torsdags var jag och familjen på besök i en av de små kuststäderna som ligger här i närheten, Chipiona. Till den här delen av sydkusten har massturismen inte nått fram och de här små städerna är genuint spanska. Vi åt gott, gick en promenad längsmed stranden och drack kaffe på en chiringuito, strandbar, medan barnen lekte i sanden. Chipiona är inte bara känt för sin fina strand utan även för att vara den stad där Rocío Jurado, en av Spaniens mest kända sångerskor, föddes och nu även ligger begravd.

Om ni har vägarna förbi är Chipiona helt klart värt ett besök.