Spanska skolan

I fredags var det skolstart här i den sydspanska småstaden. Äldsta sonen började trean, mellansonen andra året i förskolan och lilltjejen första året i förskolan.

Vis av erfarenhet kände jag på mig att det skulle bli tufft med lilltjejens inskolning, särskilt som det inte finns någon inskolning att tala om: första dagen 9:30 till 12:00, andra dagen 9:00 till 14:00, heldag. Att hundra treåringar med tillhörande föräldrar, syskon, mor- farföräldrar, ska starta samtidigt och på samma plats gör inte saken lättare. Den ljudnivå och stress som råder varje morgon och eftermiddag är nästintill outhärdlig. Det är till och med värre än det var för mellansonen eftersom det är väldigt ont om plats runt utgången i det hus där lilltjejen går. Föräldrarna ställer sig mitt i utgången och gör det omöjligt för både föräldrar och barn att ta sig fram.

Inte nog med detta, fyra klasser med treåringar håller till i två hus med två klassrum i varje, utanför finns en betonggård med några plastmoduler att leka i. Treåringarna ska vara helt torra och kunna sköta sina toalettbesök själva. Detta var okej med mellansonen som fyller i januari, lilltjejen som inte fyller förrän i slutet av december har kissat på sig två dagar av tre. Första dagen var hon genomblöt när jag hämtade henne. Andra dagen ringde de och jag fick åka ner och byta på henne.

Äldsta sonen skulle byta både lärare och klass och fann sig i en situation där endast en annan pojke från gamla klassen hade följt med i flytten. Ingen av de bästa kompisarna. Han var riktigt ledsen när vi hämtade honom första dagen. I sonens skola anser de att det här främjar barnens sociala kompetens, vilket säkert stämmer, men eftersom barnens far och jag precis har separerat kändes upplägget långt ifrån idealiskt. Skolan hade inte heller meddelat innan hur klasserna skulle se ut för att föräldrarna inte skulle kunna klaga. Nu har vi sån tur att stora killen är stark och social person, och efter att ha sett att han ändå tyckte att det var okej efter ytterligare två dagar i skolan bestämde vi oss för att låta saken bero.

Mellansonen har sluppit byten i år, vi hade tillräckligt förra året, och verkar ganska nöjd och med det även jag.

I de här situationerna längtar man hem mer än vanligt. Till och med maken erkänner att han är mer än missnöjd med det spanska skolsystemet. Vi har dessutom spenderat över tvåtusen kronor på böcker och material, och i går fick jag en lapp om ytterligare böcker som ska inhandlas. Mat finns det från och mer i år på stora sonens skolan, men det är kö för att komma in och den kostar pengar. På småttingarna skola finns det ingen matsal. De har med sig lite frukost som jag packar varje morgon.

Jag hoppas att några svenska mammor läser detta och inser hur bra ni har det. Jag vet självklart att det finns saker som inte fungerar i det svenska skolsystemet, men det går ändå inte att jämföra med det här.

Svensk midsommar vs. San Juan

Imorse när jag inte kunde sova satt jag och googlade en kort stund på midsommarfirande i Sverige och Spanien. I grund och botten härstammar de från samma karl, Johannes döparen, men om man nu inte kan fira båda... vilket ska man då välja?!

Fördelarna med svensk svensk midsommar:

• Midsommar är väl ändå barnens högtid, och kärlekens... hur nu den kom in i bilden!? Binda kransar, klä midsommarstången, hoppa små grodorna i samlad skara.
• Sill och nypotatis smakar extra gott just denna dag, jag skulle inte drömma om att äta det en vanlig tisdag.
• Midsommarfirandet infaller alltid på en helg.
• Med allemansrättens hjälp kan man finna kärleken.

Nackdelarna:

• Det regnar alltid till midsommar, idag kan bli ett av undantagen.
• Har man otur blir man runtsläpad på en dansbana av smått berusade gubbar (talar av egen erfarenhet). 
• Örngotten blir fläckiga av de sju blommorna, och än känner jag igen som drömde om rätt karl.

Fördelarna med San Juan:

• Det är en reningsprocess - man får bada, vare sig man vill det eller ej.
• När ens önskningar brinner upp kanske de går i uppfyllelse.
• Man slipper käka sill.

Nackdelarna:

• Sent och mitt i veckan, säger min svenska sida... men sen när har det stoppat en spanjor?!

Sura tanter och okunniga expediter

Eftersom jag igår invigde mitt skrivande på Spanska hjärtan, så känns det som att jag har rätt att klaga lite nu. Egentligen vet jag inte om det bara är ett spanskt fenomen men visst är kundservicen i det här landet urusel?!

För ungefär två månader sedan köpte min man en HTC-mobiltelefon med Vodafone-kontrakt till mig på Carrefour här i El Puerto. Den har funkar jättebra men idag när jag vaknade upptäckte jag att baksidan, som stänger till om batteriet och SIM-kortet, på något sätt hade lyft sig och nu inte går att stänga till helt. Det verkar som att det ä'r de små utstickande piggarna som har böjt sig. Det konstiga är att telefonen aldrig har trillat i golvet eller på annat sätt utsatts för något som kunde skada den (förutom möjligtvis de gånger då min dotter lyckats få tag på den och under en tiondels sekund stoppat den i munnen innan jag snabbt tar den ifrån henne). I vilket fall som helst så är den paj, även om telefonen funkar som den ska i övrigt.

Nu på eftermiddagen tog så maken den med sig till Carrefour för att se vad 2års garantin, som vi antas ha, kunde göra för oss. På Carrefour hänvisade en sur tant till Vodafone med anledningen att garantin hos dem inte gäller telefonens plastfodral utan bara den tekniska delen. På Vodafone sa de små söta tjejerna, som inte har en aning om tekniken i telefonerna de säljer, att vi måste vända oss direkt till HTC eftersom de inte hade en aning. Ingen av expediterna erbjöd sig att hjälpa till och ringa till fabrikören eftersom "de ändå inte kommer att skicka en ny baksida". Nu har vi alltså behövt ta en hel timme (p.g.a. strul med datorn) till att skriva ett reklameringsbrev till HTC. Hoppas bara att vi inte får samma svar från dem. En sak är säker det var sista gången vi köper något tekniskt från Carrefour och deras sura expediter.

Spansk försommar

Vad härligt det är med spansk försommar! Jag älskar Spanien när vädret är som nu. Inte för varmt, inte för kallt, utan alldeles precis lagom. Man kan fortfarande sova gott på natten utan att behöva sätta på störande fläktar eller AC, och går man ut mitt på dan så fläktar vinden skönt. Dessutom har det senaste dagarnas regn tagit bort det jobbiga, torra dammet som skapades av värmechocken för några veckor sedan. Nu är allt plötsligt grönt och fräscht igen. Ett annat plus är naturligtvis stranden, poolerna, samt interaktionen mellan olika generationer på stadens alla uteserveringar under de ljumma sommarkvällarna.

Lathet, egoism eller bara ren idioti

Något av det som irriterar mig allra mest i Spanien är trafiken, eller kanske framför allt parkeringskaoset. Varje dag när jag hämtar lilltjejen på dagis blir jag helt galen på alla lata föräldrar som, i stället för att åka det varv runt kvarteret som enkelriktningen egentligen tvingar en till, parkera på trottoaren eller på tvärs in på den enkelriktade gatan. När de sedan har hämtat sina barn backar de, ofta mot enkelriktningen, och hindrar alla annan trafik tills de har tagit sig ut på gatan igen. Det handlar om ett litet varv runt ett kvarter och att parkera tjugo, trettio meter bort. Det är det enda som behövs för att inte ställa sig i vägen och till och med skapa fara för andra. Jag har bevittnat hur en mamma som stod parkerad på rätt sätt nästan kört på en annan mamma som backade in mot enkelriktningen. Mamman som parkerat på rätt sätt fick sig en utskällning för att hon inte hade tittat åt ett håll från vilket det inte ska komma några bilar!!

Så här såg det ut utanför dagis i går, på ena sidan:

Helt omöjligt att ta sig förbi med en vagn, eller utan också för den delen. Ser det ut så här i Sverige också? När jag påpekar de här sakerna ibland får jag ofta svaret att det är inte så konstigt att det ser ut så här när det inte finns tillräckligt med parkeringsplatser. Jag påpekar då att det visst finns parkeringsplatser men kanske inte precis exakt utanför dörren till affären, dagiset, skolan etc som man ska till. Jag brukar då mötas av erkännande leenden och ett "jo, det har du nog rätt i."

Väderleksprognoser

När jag bodde i Spanien kunde jag aldrig riktigt förstå varför alla hemifrån var så intresserade av vädret.

- Hur är vädret? var den ständiga frågan när familjen ringde.
- Sol! var oftast svaret.

Nu förstår jag... det är maj och kallt i södra Sverige, riktigt höstrusk.

Snart två månader i Sverige och även jag har utvecklat ett beroende för väderleksprognoser.

Kommer våren nu tro?

Onsdag
19 maj

Torsdag

20 maj

Fredag

21 maj

 

Lördag
22 maj

Söndag

23 maj

Måndag

24 maj

 Tisdag

25 maj

Onsdag

26 maj

Torsdag
27 maj

 

Spansk mat

Något som jag har anpassat mig mycket väl till i Spanien är matkulturen. Jag älskar maten, sättet att umgås runt maten, alla tapasbarer ... Men något som jag aldrig har lärt mig att äta är den här lilla läckerheten:

När våren kommer till södra Spanien är det snigeltid. De säljs i nät eller stora hinkar i fruktaffärer eller små stånd på gatan. De äts helst ur glas med rikligt med buljong som man sörplar i sig. Min make älskar den här traditionen och äter sniglar så ofta han kan. Själv sitter jag bredvid och lider av både sörplandet och de små maskliknande varelserna som slinker ner i makens mage.